Jag har för länge sen insett att jag är född i fel generation!

2000talet är ju trevligt på sitt sätt men jag tycker det verkar varit roligare förr,

då varken mobil eller dator fanns (okej. mobil är fett bra) och man tog vara på varje dag.

 

Idag när jag kom hem från shoppingrundan hade mamma plockat fram gamla brev och ett fotoalbum.
Det var brev från min morfar till min mormor vilka jag knappt aldrig träffat och det var så speciellt

att läsa om dem. Deras relation. Deras liv. Mitt kött och blod. 

Betty/Elizabeth (mormor) föddes i Brooklyn och Erik (morfar) i Sundsvall.  När dem träffades på 40talet jobbade Erik på Göteborg-New York-fartyget och år 1947 gifte dem sig i Betty's hemtrakter.
Närmare bestämt, 506-48th Street, Brooklyn 20, New York. Och åh vad jag vill varit med då.
1950 ploppade mammas bror ut och tio år senare även honsjälv. Medan Erik var på fartyget och jobbade i maskinrummet skickade han brev hem till sin fru och tre barn samtidigt som han antagligen längtade efter att känna deras dofter.. Menar, var allas liv på 30-40-50-60-talet som i filmerna? Om så är fallet är det bara ännu ett bevis på att jag såg dagsljus för första gången alldeles för sent.

- I love you and I wish and pray you will succeed in your pregnancy, Yours for ever Erik. P.S All my love to Freddy - 

Mannen på bilden är min morfar. Han dog ,långt innan jag föddes, av cancer eftersom han jobbade i maskinrummet med alla de farliga gaserna osv... Tur att man idag kan förhindra sådant iallafall!